6 Undersökningens resultat
Det har då kommit till den punkt där undersökningens resultat kan sammanfattas. Undersökningen har visat att vissa av den allmänna avtalsrättens principer också gäller för försäkringsavtalet och då även för sjöförsäkringsavtalet. Så är fallet med t.ex. avtals ingående och tolkning av avtal.
När det gäller andra frågor såsom ogiltighetsläran har försäkringsrätten sett sig tvungen att skapa egna regler. Den allmänna avtalsrättens ogiltighetsregler har ansetts alltför onyanserade. I en sådan situation kan man tänka sig att den förmögenhetsrättsliga generalklausulen skulle kunna tillämpas. Men inom försäkringsrätten har man ansett den för otydlig och att mer detaljerade regler är nödvändiga i det praktiska arbetet. Endast i mera uppenbara fall har man överlåtit rimlighetskontrollen till generalklausulens tillämpning.
När det gäller sanktionssystemet vid brott mot avtalets förpliktelser visar undersökningen att försäkringsavtalets system är än mer specialiserat än inom den allmänna kontraktsrätten. Det är sällan man inom försäkringsrätten låter tankarna bakom påföljderna enligt den allmänna förmögenhetsrätten spela fritt. För det mesta används försäkringsrättsliga speciallösningar, vilket är tydligt vid en genomgång av den nordiska sjöförsäkringsplanen. Emellanåt kommer dock de allmänna reglerna om kontraktsbrott i tillämpning även inom försäkringsrätten. Varför detta sker i vissa fall är dock inte lätt att säga och något särskilt mönster för att göra dem tillämpliga är inte lätt att urskilja.
Möjligen är hela frågan om allmänna respektive speciella regler mest av teoretiskt intresse. I praktiken har man inga svårigheter med att hantera problemen. Men nog måste man avslutningsvis konstatera att försäkringsrättens tankegångar grundade på försäkringstekniska överväganden ibland kan vara svåra att få grepp om. Det hade varit bekvämt att i stället kunna luta sig mot de allmänna lärorna.