MarIus

5.3.1 Hävning av avtalet

Huvudförpliktelsen för försäkringstagaren är att betala vederlaget, dvs. premien. Vid underlåtenhet att uppfylla den förpliktelsen kan man tänka sig att försäkringsgivaren har rätt att häva avtalet. Enligt de allmänna förmögenhetsrättsliga principerna uppställs för hävning ett väsentlighetskrav.(1)Se Bertil Bengtsson Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott (1966) s. 120 ff. och 611 ff. Så är också fallet beträffande försäkringsavtalet, men det har för konsument- och personförsäkring uppställts ett antal skyddsregler som mildrar påföljden och minskar dess praktiska betydelse.(2)Det är fråga om en särskild betalningsfrist enligt 5 kap. 2 § andra stycket och 13 kap. 2 § andra stycket försäkringsavtalslagen, ursäktliga betalningsdröjsmål vid sjukdom, frihetsberövande och liknande hinder enligt 5 kap. 2 § tredje stycket och 13 kap. 2 § tredje stycket samt, vid personförsäkring, betalning i efterhand enligt 13 kap. 3 §, se även 11 kap. 7 § och 12 kap. 3 §, jfr härtill Bertil Bengtsson ”Försäkringsrätten och allmänna kontraktsrättsliga principer – en översikt” i Uppsatser om försäkringsrättsliga regler och principer (2018) s. 53.

Vid företagsförsäkring gäller enligt 8 kap. 17 § försäkringsavtalslagen följande om premien inte betalas i rätt tid enligt avtalet. Försäkringsgivaren får då säga upp försäkringen, om inte dröjsmålet är av ringa betydelse. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren och får verkan tre dagar efter den dag då den avsändes. Vid dröjsmål att betala premie för en senare premieperiod än den första upphör dock försäkringen att gälla först sju dagar efter det att försäkringsbolaget har avsänt en påminnelse om premiens förfallodag till försäkringstagaren.

Det uppställs alltså enligt svensk rätt även vid hävning i företagsförsäkring ett väsentlighetskrav. Något motsvarande gäller inte enligt t.ex. norsk försäkringsrätt. Dessutom lämnas visst skydd genom att det har ställts upp vissa frister för betalning.

På motsvarande sätt förhåller det sig i sjöförsäkring vid dröjsmål med betalning av premien. Av NP § 6-1 framgår att premien förfaller till betalning vid anfordran om inte annat har avtalats. En uttrycklig regel om dröjsmålsränta finns för de fall betalning sker för sent. Dessutom finns i NP § 6-2 en regel om försäkringsgivarens rätt att säga upp avtalet. Om premien inte betalas i rätt tid, kan försäkringsgivaren säga upp försäkringen med fjorton dagars varsel. Om premien betalas innan fristen har löpt ut får uppsägningen ingen verkan.

Som framgår skiljer sig sjöförsäkringsplanens regler från den allmänna försäkringsrätten på ett par punkter. Det i svensk rätt uppställda väsentlighetskravet finns inte upptaget i planen. Även ringa dröjsmål kan därmed leda till hävning, vilket också är en skillnad i förhållande till den allmänna kontraktsrätten.

Reglerna om frister för betalning finns också med i planen även om tiderna skiljer sig från de i den svenska försäkringsavtalslagen. Reglerna är dock inte så detaljerade som t.ex. i svensk konsumentförsäkring. Inga ursäktsregler för oförutsedda hinder finns angivna. Reglerna om frister tillämpas alltså objektivt i enlighet med vad som uppställs allmänt vid betalningsdröjsmål. Att ett enstaka dröjsmål sällan har betydelse för borgenären medför inte att man överser med dröjsmål utöver den angivna tiden.

Även vid brott mot vissa av försäkringstagarens biförpliktelser förkommer en hävningsrätt för försäkringsgivaren.

Vid konsument- och personförsäkring gäller särskilda skyddsregler. I den förra försäkringsformen får hävning ske bara om det är fråga om grovt kontraktsbrott eller synnerliga skäl.(3)Se 3 kap. 7 § försäkringsavtalslagen. I den senare försäkringsformen endast om det gjort ett särskilt förbehåll.(4)Se 11 kap. 7 § försäkringsavtalslagen. Detta gäller vid brott mot samtliga biförpliktelser.

I fråga om företagsförsäkring gäller generellt enligt 8 kap. 6 § försäkringsavtalslagen att försäkringsgivaren får häva avtalet bara om försäkringstagaren eller den försäkrade har väsentligt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget. Detta motsvarar alltså den allmänna kontraktsrättens väsentlighetskrav. Men uppsägning kan också ske om ett i villkoren angivet förhållande av väsentlig betydelse för risken har ändrats på ett sätt som bolaget inte kan antas ha tagit i beräkning. Detta är en för försäkringsrätten speciell hävningsregel. Den anknyter till försäkringstekniska hänsyn om beräkning av risk. Den har därmed stor betydelse för biförpliktelserna om upplysningsplikt och riskändring som huvudsakligen handlar om att försäkringsgivaren måste ha riktiga upplysningar om den försäkrade risken.

I sjöförsäkringsplanen har de sistnämnda synpunkterna kommit till klart uttryck. Som tidigare framgått har det i NP § 3-3 upptagits en del komplicerade regler som anknyter till försäkringstagarens skuld vid felaktiga upplysningar. Utgångspunkten är i fall då svek inte föreligger, att det för assuradören ska ha betydelse hur risken förändras.

Skulle assuradören ha accepterat försäkringen, men på andra villkor, gäller enligt planen att assuradören bara är ansvarig i den utsträckning det bevisas att förlusten inte beror på omständigheter som försäkringstagaren borde ha lämnat upplysning om. Är försäkringstagaren i god tro kan assuradören ändå häva avtalet. Detta påminner mer om påföljder för avtalsbrott än om ogiltighetsregler, men systemet får nog anses utgöra en försäkringsrättslig specialreglering betingad av försäkringstekniska hänsyn.

Liknande hävningsregler föreligger också enligt NP § 3-27 vid brott mot säkerhetsföreskrifter och NP 3-31 vid försummelse av sina räddningsförpliktelser.

5.3.2 Nedsättning av vederlag

I den allmänna förmögenhetsrätten laborerar man med påföljden prisavdrag vid fel. Här sätts vederlaget ned om t.ex. en tjänst inte motsvarar vad som betalats. Någon direkt motsvarighet är svår att finna i försäkringsrätten. I försäkringsavtalslagen saknas regler om reduktion av premien, men det har hävdats att något sådant kan komma ifråga om premien direkt bestämts med hänsyn till förhållanden som ändras.(5)Bengtsson Försäkringsavtalsrätt s. 526 ff.

Vid brott mot biförpliktelserna förekommer i försäkringsrätten emellertid nedsättning av försäkringsersättning. Beträffande denna påföljd skulle man möjligen kunna göra en jämförelse med prisavdraget. Men påföljden nedsättning av försäkringsersättning skiljer sig från prisavdrag i det att reduktionen träffar försäkringsbolagets huvudprestation, inte försäkringstagarens vederlag.

Beträffande förpliktelserna upplysningsplikt och riskförändring anknyter nedsättningsreglerna som tidigare påvisats snarast till förutsättningssynpunkter.(6)Se vad som tidigare anförts under rubrikerna Försäkringsrättslig ogiltighet och Riskförändring.

Omsorgsförpliktelserna – säkerhetsföreskrifter, räddningsåtgärder och avhållande från att framkalla av försäkringsfallet – skiljer sig något från de hittills nämnda upplysning- och riskförändringsförpliktelserna i påföljdsfrågorna. Det är närmast fråga om preventionsregler för att undvika att försäkringsfall ska inträffa. Åsidosättande av dessa förpliktelser kan medföra nedsättning av försäkringsersättningen beroende på den skuldgrad som försäkringstagaren utvisar. Följande regler kan nämnas i detta sammanhang.

Enligt NP § 3-25 är försäkringsgivaren ansvarig bara i den utsträckning att förlusten inte är ett resultat av åsidosättandet eller att den försäkrade inte har åsidosatt säkerhetsföreskriften försumligen.

Om den försäkrade uppsåtligt eller genom grov vårdslöshet underlåter att uppfylla sina skyldigheter att vidta rättningsåtgärder, är försäkringsgivaren enligt NP § 3-31 inte ansvarig för större förlust än det kan antas att han skulle ha behövt täcka, om skyldigheten hade blivit uppfylld.

Enligt NP § 3-33 avgörs slutligen, med hänsyn till grad av skuld och övriga omständigheter, om och, för det fall ersättning ska utgå, hur mycket försäkringsgivaren ska betala i de fall den försäkrade har förorsakat ett haveri genom grov vårdslöshet.

Det framgår att dessa nedsättningsregler är av speciell karaktär och knappast kan inordnas i de den allmänna förmögenhetsrättens sanktionssystem vid kontraktsbrott. De är betingade av helt andra hänsyn, främst förutsättnings- och preventionshänsyn.

Som framgår av undersökningen hittills utgör culpa en förutsättning för nedsättning. I vissa fall är det fråga om grov culpa ibland om inte ringa culpa. Det sagda gäller oavsett om nedsättningsregeln bygger på förutsättningsresonemang eller på preventionstankar. Genom kopplingen till graden av skuld anknyter nedsättningsreglerna till vad som brukar diskuteras inom skadeståndsrätten. I övrigt är dock likheterna försumbara. Skadestånd vid brott mot försäkringsrättsliga förpliktelser är nämligen en inte särskilt framträdande påföljd.

5.3.3 Skadestånd förekommer inte

Skadestånd på grund av kontraktsbrott nämns endast i förbigående i den svenska försäkringsavtalslagen. Som påföljd vid försäkringstagarens avtalsbrott lär den inte vara vanlig. I sjöförsäkringsplanen finns inte heller några uttryckliga regler om skadestånd vid den försäkrades underlåtenhet iaktta biförpliktelser. Det förefaller därför knappast fruktbart att gå in närmare på denna påföljd i detta sammanhang.