3 Tolkning av avtal och avtalets innehåll
Ett avtal kan aldrig skrivas så att alla frågor regleras på ett otvetydigt sätt eller så att alla otydligheter elimineras. Därför behöver det finnas mekanismer som löser situationer där avtalet inte uttryckligen reglerar frågan och där avtalstexten är mångtydig. Detta sker genom avtalstolkning.
Det har diskuterats huruvida försäkringsrätten bör ha en egen tolkningstradition.(1)Jfr härtill Marcus Radetzki Tolkning av försäkringsvillkor (2014). Detta har kanske skett främst mot bakgrund av att svenska Högsta domstolen i några rättsfall antytt att så skulle vara lämpligt.(2)Jfr t.ex. NJA 2001 s. 750 och NJA 2006 s. 53.
På senare tid har dock domstolen gått mot en mer generell tolkningsstil även beträffande försäkringsvillkor.(3)Jfr t.ex. NJA 2013 s. 253 p. 6, NJA 2017 s. 237 p. 14 och NJA 2018 s. 834. I rättsfallet NJA 2018 s. 834 anför domstolen att vid tolkningen av ett försäkringsvillkor av standardkaraktär ska hänsyn tas till ett antal faktorer. Vissa av dessa är typiska just för försäkringsavtal. Andra faktorer är sådana som har betydelse generellt vid tolkning av villkor av standardkaraktär. Det centrala är ofta det omtvistade villkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis villkorets syfte i den mån ett sådant går att utröna och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering.
Domstolen har alltså konkluderat med att flera olika faktorer ska beaktas vid tolkningen av ett försäkringsvillkor. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande kan inte anges generellt, utan får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Även inom försäkringsavtalsrätten är det nödvändigt med en tolkningsprocess. Metoden för denna avviker dock inte från avtalsrätten i övrigt(4)Hellner a.a. s 71 ff., Bengtsson a.a. s. 58 ff., Bertil Bengtsson Om tolkning av ansvarsförsäkringsvillkor (1960), Radetzki a.a. passim. utan man har att tillämpa de allmänna principerna för avtalstolkning inom kontraktsrätten.(5)Se generellt om avtalstolkning t.ex. Ramberg & Ramberg a.a. Kap. 9, Joel Samuelsson Tolkning och utfyllning (2008) och Konrad Lundberg Avtalets innebörd (2019).
Hur är det då med tolkning av sjöförsäkringsavtal? Här verkar det också finnas enighet om att det är de allmänna lärorna som ska bilda grund för tolkningen.(6)Johansson a.a. avsnitt 6.5 och Jonas Rosengren ”Tolkning av sjöförsäkringsavtal” i SvJT 2018 s. 210 f. Sjöförsäkringsavtal tolkas med utgångspunkt i de principer som tillämpas på andra kommersiella avtal. Nordisk sjöförsäkringspraxis låter sig väl förenas med de tolkningsprinciper som vuxit fram för andra slags försäkringsavtal och för kommersiella standardavtal. Själva tolkningsprinciperna i sig behöver inte nyanseras eller anpassas för sjöförsäkringen som avtalstyp. Däremot är det naturligt att sjöförsäkringens och de underliggande standardavtalens särdrag får betydelse för urvalet och avvägningen av de olika tolkningsfaktorerna. Men detta gäller vid tolkning av alla typer av avtal.
Tolkning av avtal utgör således också ett område som uppvisar stora likheter vad gäller sjöförsäkringsavtal och den allmänna förmögenhetsrätten. Det finns alltså ingen anledning att utveckla en egen tolkningslära för sjöförsäkringsavtal.
I samband med tolkningsprocessen kan det uppstå frågor om avtalsinnehållets tillåtlighet. Försäkringsavtalsrätten innehåller tvingande regler för konsument- och personförsäkring. Härutöver måste en part som anser att avtalsvillkoret är orimligt hämta ledning från den allmänna avtalsrätten med dess förmögenhetsrättsliga generalklausul i 36 § avtalslagen.